Begreppet curlingföräldrar lanserades i början av 2000-talet av den danske psykologen Bert Hougaard. Det är ett ord som under de senaste tio åren fått stor uppmärksamhet i media och ett ämne som debatterats flitigt bland både föräldrar, psykologer och journalister. Att vara en curlingförälder innebär att man precis som en curlingspelare sopar banan framför barnet, så att han eller hon ska stöta på så få hinder i livet som möjligt. Trots att intentionerna är goda menar många att man gör barnet en otjänst, eftersom det senare i livet kan bli svårt att stå på egna ben och hantera olika typer av motstånd. Hur farligt är det då att curla sina barn?
Kan bli svårare att träda in i vuxenlivet
Många föräldrar har de senaste åren vittnat om att deras barn i 20-årsåldern har svårt att komma in i vuxenlivet och bli en del av samhället. Istället för att jobba eller plugga fastnar de i sängen eller framför datorn. Orsaken till att detta verkar bli allt vanligare är, menar många, just att de blivit curlade av sina föräldrar och inte lärt sig att ordna upp sitt liv på egen hand. Journalisten Helene Lumholdt och psykoterapeuten Karin Enqvist har skrivit en bok om detta ämne, och de hör till den skara som kritiserar curlingföräldrarna. Genom att till exempel acceptera att barnen inte hjälper till i hushållet, utan låta dem stänga in sig själva på sitt rum, säger man till dem att det är okej att inte behöva ta ansvar. Man uppmuntrar barnen att skapa sig en skev världsbild där man kan åstadkomma allt man drömmer om, utan att ge dem verktygen för att faktiskt skapa sig det liv som de vill ha. Resultatet blir, enligt bokens författare, att många 20-åringar tror att de kan bli framgångsrika i livet utan att jobba för det, och sedan blir nedslagna över att ingenting blir som de vill.
Är barn idag mer bortskämda än förr?
Bent Hougaard, som alltså myntade begreppet curlingförälder, menar i en intervju att en del av problemet är att barn idag saknar respekt för sina föräldrar. De har lärt sig att de får i princip allt det pekar på, vilket gör att deras krav ständigt ökar. Lösningen, menar han, är att man genom handling ska visa barnen hur man gör för att få det man vill ha. Genom att föräldrar återtar positionen som en självklar auktoritet och inte tillåter diskussioner om precis allting, låter man barn få hantera ett visst mått av motstånd, som senare i livet kan visa sig vara nyttigt.
